På stenåldern låg en stor del av Ornö och omgivande öar under vatten. Men de höga punkterna på öarna stack upp mot slutet av denna period. De var idealiska säljaktsplatser för den samlar- och jägarkultur som fanns i området. Man gjorde exkursioner ut i skärgården men basen – de riktiga stamområdena - fanns längre inåt land.
Det är ett misstag att tro att denna jägar- och samlarkultur bestod av ett gäng primitiva vildar. Det här var mycket kunniga människor som behärskade den teknologi de behövde för att jaga, fånga, samla och bereda föda. De använde olika slags avancerade specialverktyg och levde i ett fungerande stamsamhälle baserat på små familjeenheter.
Huvudfödan var marina djur och ätliga växter och nötter som t.ex. hasselnötter. På fastlandet fanns också vildsvinsjakten. Det verkade som vildsvinet ingick i den religiösa föreställningsvärlden.
Under 3000- och 2000-talet f.kr. fanns den gropkeramiska kulturen i området. Den hade beröringspunkter både norröver och österut samt på Öland. Den religiösa föreställningsvärlden var troligen baserad på djur som t.ex. björn och älg. Den gropkeramiska kulturen var inte lik den sydliga och fastländska bondekulturen där man dyrkade andra gudar och hade en helt annan religiös föreställningsvärld. Men kanske möttes de någon gång som i den symbol som finns kvar i trojaborgarna – spiralerna.
I närheten av vårt område finns boplatsrester på Gålö, i Tyresta-skogen, i Haninge och i Jordbro. Det finns säkert mycket oupptäckt ännu.