Sommaren 1730 spenderade fröken Hedvig Taube sin sista fria sommar på Sundby Säteri, Ornö. Hon var amiral Evert Taubes äldsta dotter i en stor syskonskara med många sköna döttrar. Hedvig var den vackraste av dem alla.
Hennes far amiralen hade kommit på obestånd på grund av sitt stora spelberoende. Det hade börjat gå illa för familjen som sålde mer och mer egendom. Till slut var det inte så mycket kvar. Men speldjävulen släppte inte taget om amiral Taube. Han satsade allt i sitt spelande.
En dag fick kungen, Fredrik den I av Hessen, syn på amiralens vackra Hedvig. Tycke uppstod. I alla fall från kungens sida. Hedvig var litet småförälskad i Erik Sparre, en ung sjöofficer. En gammal 54-årig kung som redan var gift lockade inte direkt. Men Fredrik envisades. Han ville ha Hedvig som sin älskarinna.
Hon kämpade emot och bråkade men till slut gav hon med sig. Så på sensommaren var hon installerad på Riddarholmen som en fallen kvinna och kungens älskarinna. Den speltokige Admiral Taube sålde sin dotter för titlar, pengar och makt.
Hedvig födde flera söner men dog tragiskt nog redan i trettioårsåldern. Hedvig var inte bara mätress - hon var också en kultiverad och ambitiös värdinna. Hon gjorde en viktig gärning för Sveriges litterära utveckling när hon introducerade Olof von Dahlin i sin litterära salong på Riddarholmen.