Friherrinnan Maria Elisabet Rosir, gift Lilliesvärd, är den första högre ståndsperson som bosatt sig permanent på Ornö. Hon bosatte sig på Sundby 1795 - ett år efter makens (friherren Johan Magnus Lilliesvärd) bortgång. Johan Magnus tjänstgjorde som överste för Finska artilleriet vid sin bortgång.
Det vilar något lätt tragiskt över Elisabets öde när man betraktar henne så här på avstånd genom århundradena. Men var hon verkligen så ensam, var hon så övergiven – vad vet vi egentligen om hennes liv?
Maria Elisabet var en av Rosirska familjens sista överlevande ättlingar. Hennes far och mor fick 10 barn. Maria Elisabet och den yngsta systern Ulrika var de enda som överlevde till hög ålder. Modern gick bort vid Ulrikas födelse 1769. Fadern, hovrättsrådet Johan Rosir, slutade sin ämbetsmannabana inte långt efter att sonen, som skulle bära adelsnamnet vidare, gick bort i förtid på Utö 1786. Johan Rosir var en betrodd och aktad man som adlats för sin duglighet. Maria Elisabet och Ulrikas mor, Ulrika Bedoir, hade en spännande bakgrund – hennes släkt hade flytt undan religionsförföljelse i Frankrike och bosatt sig i Sverige. Släkten Släkten Bedoire tillhörde den s.k. Skeppsbroadeln och var mycket rika och inflytelserika.
Det måste ha funnits ett spännande nöjesliv i Maria Elisabets och Ulrikas ungdom. Många baler och stort umgänge – speciellt med tanke på alla de inflytelserika, rika och spännande släktingarna. Familjen Rosir bodde under sin tid i Stockholm på en tjusig adress nära Kungsträdgården. Båda systrarna valde att gifta sig mycket sent i livet. Maria Elisabeth var över trettio när hon valde sin livspartner. Systrarna kanske hade jättekul och väntade med att gifta sig så länge som möjligt! Vad vet vi?!
Johan Rosir följde sin frus släkts traditioner och förvärvade egendom; både Sundby på Ornö och godset Näringsberg på Södertörn blev hans. Han arrangerade också så egendomarna blev s.k. fideikommiss, dvs. de måste ärvas ostyckade inom familjen och fick inte säljas. Den som ärvde Sundby på Ornö skulle också betala en viss ersättning till fideikommissarien på Näringsberg eftersom Sundby ansågs mer värt.
När fadern gick bort så lottade systrarna vem som skulle få vilket gods och Elisabet fick då Sundby på sin lott. Så till slut blev Elisabet sittande på Ornö men var hon verkligen ensam? Även om överste Lilliesvärd var på krigarstråt nästan hela deras äktenskap så hade hon sällskap av hans två barn. Hon hade säkert massor att styra och ställa med på godset. Säkert var där mycket korrespondens och sällskapsliv med systern och de övriga släktingarna. Det kan inte varit omöjligt att ta sig till Näringsberg och andra platser för att bevista en och annan bal. Ensam är inte alltid olycklig. Ett kavat dam kan ordna ett bra liv ändå.
Tips
Rosirska gravkapellet ligger inte långt ifrån Ornö Kyrkvik på en stillsam harmonisk plats bredvid skolan.
Här vilar Johan Rosir med fru och ättlingar.
Rekommenderad läsning:
Sundby Säteri genom tiderna (kan köpas bl.a. på Ornö Museum)
Ornö från A-Ö (kan köpas bl.a. på Ornö Museum)
Liv och Död på Näringsberg (kan köpas bl.a. på Ornö Museum)